Optimism

I mitt förra inlägg berättade jag lite om mig själv, då nämnde jag bland annat att jag ofta är optimistisk. Jag reflekterade över det i ett tag i efterhand. För vad innebär det egentligen att vara optimistisk? Att jämt och ständigt vara glad? Att hela tiden vara positiv och älska livet?  Att aldrig få vara nere? Det kan ju inte riktigt stämma, för i sådana fall är jag absolut inte en optimist. Jag är inte alltid glad och pigg, definitivt inte positiv och exalterad över dagen. Jag kan ofta känna att allt är skit, och att ingenting jag gör duger till. Ibland kan jag ha perioder där jag känner samma sak om och om. Men, ändå vågar jag påstå mig vara en optimist. Varför? Kort och enkelt, en behöver inte alltid må bra och vara tipptopp för att vara optimistisk. Du må känna dig riktigt keff den dagen, hela veckan eller i ett längre tag. Men har du reflekterat över de ting du åstadkommit? Vilka småsaker, eller stora, du utfört för både dig själv och andra som lyckliggjort dem? Du har trott på dem, hjälpt, stöttat eller på något annat viss lyckats glädja dem. Du har alltså inte låtit det dystra du burit inom dig ta över, utan du har fortsatt kämpa vidare och sett det hoppfulla i andra människor, trots att du inte känner någon vidare utsikt med dig själv. Du har valt att vara optimistisk, trots att livet ofta är surt. För vet du vad? Det är okej. Det är okej att ibland vilja ta en paus, sätta sig i ett hörn och tycka synd om sig själv. En kan inte ständigt må bra, tycka att livet är perfekt och underbart. För det är det inte, livet är orättvist. Ett faktum är, livet är bättre för vissa än vad det är för andra. Alla har absolut inte samma möjligheter. Men trots det, har alla människor en sak gemensamt. Alla har vi en och samma förmåga till att känna glädje. Trots att vi ibland kan ha våra motgångar, som jag nämnde tidigare, kan vi genom att vara optimistiska kämpa vidare och dela denna glädje med andra. Vid en punkt då du inte mår bra kan du likväl glädja någon annan. Allt som krävs är en optimistisk syn på andra, så småningom smitar denna synen över till din självkänsla. Enklare sagt än gjort, eller rent skitsnack kan en tycka. “Mår man dåligt så ser man ner på allt omkring sig, ingenting är positivt”. Det är där ni har fel. Enbart för att en ser ner på sig själv, behöver det nödvändigtvis inte antyda att en ser ner på allting. Att vara optimist innebär att en fortsätter blicka framåt, tro på att finna lyckan och leta efter hoppet. För visst kan en tappa hoppet ibland, känna att allting är förgäves. Men att aldrig tappa tron om en förbättring och att oupphörligt sträva efter det bättre oavsett de hinder som ställer sig i vägen. Dessutom, även om en inte tror på sig själv, däremot ser på det bättre hos andra sprider vidare sin optimist. Förutom att välja bort dem svaga och sämre sidorna hos en individ och enbart leta efter dem goda, sår du dina hopp och framtidstron i luften. Du visar en stark karaktär som alltid är ute efter det bättre, oavsett om du är medveten om det eller ej. Och om det inte är optimism, vet jag inte vad som är.

Kommentera